Arvet hemifrån

Det är lite roligt när man funderar på vad man tar med sig hemifrån när man flyttar till eget. Och då menar jag inte fysiska saker som möbler utan mer saker man är uppvuxen med och som man fortsätter med även när man bor själv. Vissa saker trodde man kanske aldrig att man själv skulle göra, men när man sedan får sin egen lya så inser man varför mamma gjorde si eller så, och så börjar man göra så själv också.

En del saker gör man förstås helt tvärtemot också, bara för att man kan. Jag bäddar till exempel sällan sängen. Jag har helt enkelt inte tid (och inte lust heller för den delen), så nu gör jag det i princip bara när jag ska få besök. Och det är inte speciellt ofta. När jag bodde hemma hos föräldrarna var jag tvungen att göra det varje dag. Så allt tar man ju inte med sig.

Besatt av klämmor
En sak som jag inte trodde att jag skulle ta med mig var mammas klämberoende. Hon sätter klämmor på precis allt, från brödpåsen till gräddförpackningen (om det inte är en sådan med skruvkork alltså). Alla fryspåsar i frysen har påsklämmor och alla jordsäckar i förrådet har säckklämmor. Katternas foderpåse har en skopklämma. Hon är helt enkelt galen i klämmor. Och nu är tydligen jag också det.

Mamma skickade med mig en storsats klämmor från WeLoc (hennes favorit som hon köper från klammor.se) och jag tänkte att de här kommer nog inte att bli så använda i mitt hem. Men tji fick jag, för helt plötsligt stod jag där och satte klämmor på allt och till och med så mycket att klämmorna tog slut och jag beställde hem en egen sats (från WeLoc förstås). Så, ja, jag har blivit som min mamma kan man väl säga. Jag fattar hennes besatthet av klämmor. Jag inser det nu.

Vilken sport passar mig?

Ibland önskar jag att jag höll på med någon sport. Jag känner att det är en del av mitt liv som jag kanske borde ta tag i. Alla vet ju att det är bra att träna, men jag är liksom lite för lat och bekväm för att finna något nöje i det. Jag vet att jag aldrig skulle kunna hålla en rutin med löpning eller spinning eller någon liknande träning då jag helt enkelt tycker att det är för tråkigt, men å andra sidan är jag inte heller någon lagspelare som skulle offra en stor portion av min lediga tid till att träna fotboll, hockey eller något liknande. Det jag skulle behöva är en rolig ensamsport där man samtidigt kan träna tillsammans med andra, och som är ”lite lagom jobbig”, eller hur man nu ska uttrycka det.

Testa simning?
Jag har en kompis som håller på med simning och det verkar faktiskt som något som jag skulle kunna testa. Som jag ser det så har simning flera fördelar. För det första är det ganska lätt att hålla på med. Om man till exempel jämför med löpning så är ju simning mycket ”enklare” då man ju glider fram i ett vatten istället för att kämpa sig fram på torr mark. Dessutom slipper man bli svettig, för man är ju redan blöt. Och så verkar det faktiskt ganska roligt. Det är ju kul att vara i vatten.

Min kompis tränar själv men också i grupp med ledare. Han ska snart iväg till Älvdalen i Dalarna på ett simläger på Älvdalens Camping som tydligen har en av Sveriges få 50-metersbassänger. Ett läger i Älvdalen låter ju inte helt fel om ni frågar mig. Nu satsar han i och för sig ganska mycket på sin sport och det skulle knappast jag göra om jag började. Jag skulle bara simma för skojs skull och för att få lite bättre kondis och lite mer muskler, och då kanske det inte direkt är träningsläger i Dalarna nästa som gäller…

Bulldog i ansiktet

bulldogHär sitter jag med Bulldog i ansiktet. Nu menar jag förstås inte hunden, även om jag tycker att det var roligt att få det att låta så, utan jag pratar om hudvårdsprodukter från märket Bulldog. Jag har nämligen bestämt mig för att skapa någon slags hudvårdsrutin där jag tar bättre hand om min hud, så jag beställde lite grejer från sajten Fina Mig och då föll valet på Bulldog. Fina Mig har olika märken med produkter som är speciellt framtagna för män och det är ju lite svårt att veta vad man ska välja, men alla verkar bra så jag gick helt enkelt efter vilken som hade snyggast förpackning.

Jag har köpt en kräm för ansiktet och en kräm för kroppen, och så har jag köpt after shave och en ansiktstvätt. Jag tror inte att man ska göra det för svårt för sig med en massa olika krämer och tvålar i en massa olika steg, för då är risken stor att man inte orkar hålla sig till rutinen efter ett tag. Så är det i alla fall för mig. Jag behöver någonting enkelt som går snabbt, och med de här produkterna kan det liksom inte bli fel. Smörja in kroppen efter duschen. Tvätta ansiktet och smörja in det, och så på lite med lite after shave efter rakning.

Jag måste säga att det känns väldigt bra. Det känns som att min hud är mycket mjukare och så luktar den lite gott också. Och så känns det liksom fräscht att smörja in sig. Nu har jag ju bara precis börjat använda produkterna så jag kan inte direkt uttala mig om hur de fungerar, men jag har en bra känsla och jag hoppas att min hud blir lite gladare nu när jag har bestämt mig för att ta hand om den på ett bättre sätt.

Konst – ett annat intresse

Som ni vet så är jag väldigt intresserad av rymden, och det är också det som den här bloggen till stor del handlar om, men jag tänkte passa på att berätta lite om ett annat intresse som jag har också. Det kan ju kanske vara roligt för er att få höra lite mer om mig, för jag går ju trots allt inte runt och tänker på stjärnor och planeter 24 timmar om dygnet. Det är nämligen så att jag är ganska konstintresserad, och min favoritkonstnär genom tiderna heter Anders Zorn. Jag är otroligt fascinerad av hur han har lyckats fånga så mycket känslor i sina målningar.

I sommar ska jag besöka ett hotell som heter Green Hotel som har en egen konstsamling där man bland annat kan se målningar av Anders Zorn (och av Carl Larsson, Picasso, Chagall och många fler av de stora talangerna). Hotellet ligger i Tällberg, mellan Leksand och Rättvik, och eftersom Anders Zorn var från Dalarna så är det förstås dit man ska bege sig om man vill se hans målningar. Det finns också ett museum som heter Zornmuséet cirka fem mil från Tällberg (i Mora, där Anders Zorn föddes och dog) som jag också ska besöka.

green hotel

Fantastisk utsikt från hotellet!

Från Tällberg är det också bara cirka sex mil till Sundborn där man kan besöka Carl Larsson-gården, som är huset som Carl Larsson med familj bodde i och som nu är ett museum. Det ska tydligen vara helt fantastiskt att kliva in i konstnärshemmet där inte bara Carl Larsson har satt sina avtryck utan även hans fru Karin Larsson, som också hon var en konstnär som arbetade mycket med textilier.

Det kommer att bli en riktigt rolig tur och jag längtar både efter att få se den vackra konsten och efter att få uppleva Dalarna på sommaren. Den fantastiska naturen och kulturen som finns där är verkligen något alldeles speciellt!

Solstormen!

Ni har väl inte missat att en stor solstorm gör att vi har chansen att se norrsken över hela Sverige? Många såg det i förrgår natt, men även kommande nätter kan man ha chans att se det. Tyvärr har jag inte lyckats se det än, men jag håller tummarna för att jag får uppleva det. Det är verkligen en dröm för mig, och nu är det ju så nära!

Lydnadsträning med hund

Lydnadsträning handlar om att man med hög precision ska få hunden att utföra precis det man har tänkt sig. Och trots att det finns mycket noggrant beskrivet hur moment ska utföras när man tävlar i lydnad, finns det lika många vägar dit som det finns ekipage som håller på med lydnadsträning. Det gemensamma för alla som lydnadstränar inför tävling är nog ändå att man hoppas på att kunna visa upp riktigt snygga moment som fungerar även i tävlingssituationen.

Utmaningarna i lydnadsträning är många, och börjar med de olika moment som ska tränas in. I lydnadens elitklass ingår det bland annat två gruppmoment, ett fritt följ, en inkallning, flera olika apporteringar och en fjärrdirigering. I lydnadsträningen måste man alltså lära hunden allt från att springa så fort den kan till att stanna snabbt och explosivt, men också att kunna koncentrera sig i vittringsapporteringen eller kunna behärska sig från att tjuvstarta till rutan. Lydnadsträningen måste alltså vara varierad och hunden ska kunna behärska en lång rad olika färdigheter.

Men det är inte bara momenten som man behöver lägga tid på i lydnadsträningen. Utöver att vara duktig på dessa ska hunden också klara att utföra dem i alla olika miljöer och med olika typer av störningar. Man måste därför lägga mycket tid i lydnadsträningen åt att miljöträna och störningsträna, så att man får en hund som klarar av att komma ut på tävling med publik och andra hundar kring planen. I lydnadsträningen måste man också lägga in kedjeträning, alltså att träna utan belöningar så att hunden klarar av att fortsätta jobba även när belöning inte serveras i varje moment. Detta för att kunna hålla ihop och orka ta sig igenom ett helt lydnadsprogram. Vi förare kan också ställa till det i tävlingssituationerna med vår egen nervositet, vilket man då måste försöka lägga in som en komponent även i lydnadsträningen.

Fascinationen för lydnadsträning beror till stor del på att dessa delar är olika svåra för olika hundar. Därför kan man aldrig lägga upp en träningsplan för lydnadsträning som passar alla individer, varken hundar eller människor. Någon behöver lägga en stor del av träningstiden på att klara olika miljöer, medans det för andra är mycket svårare med signalkontrollen i zätat. Någon kanske har problem med tugg på apporten, medans en annan måste lägga mer tid på att kedja och tävlingsträna. Lydnadsträning går till stor del ut på att stärka sin hund i det som den har svårast för, samt att förvalta de egenskaper som man har fått lite mer gratis.

Ett klassiskt ögonblick

Jag tröttnar aldrig på att titta på månlandningen från 1969. Det finns många konspirationsteorier kring den, men för mig finns det ingen tvekan om att det vi ser är det som faktiskt hände den där historiska dagen.

One small step for man, one giant leap for mankind!

En historisk händelse!

Jag kan fortfarande inte fatta det – mänskligheten har lyckats sända ut en rymdsond som faktiskt har landat på en komet. Förstår ni hur häftigt det är? Visst, vi skickade människor ut i rymden för många år sedan, men det här är ändå unikt med tanke på att det är första gången som en komet studeras på nära håll. Man hoppas bland annat att få svar på hur liv uppstod på jorden, för kometer är nämligen som rymdens fornminnen.

Rymdsonden Rosetta sköts upp i mars 2004, med andra ord 10 år sedan, och nu kan vi äntligen börja skörda frukterna av projektet. Fast landaren Philae som nu står på kometens yta hamnade tyvärr inte riktigt där man ville ha den. Den innebär att den inte kommer att få så mycket solljus som man hoppades, vilket innebär att den inte kommer att kunna ladda upp sig och skicka information förrän senare när kometen befinner sig närmare solen i sin bana. KLICKA HÄR för att läsa mer om Philae och kometen!

Jag vill också passa på att berätta om att det nu inte bara är ett bakverk son har varit ute och glidit i stratosfären utan också en kotlett – en riktig sådan den här gången. Varför? Därför att de som skickade upp den ville hamna på restaurangens Hall of Fame-vägg. En anledning så god som någon. KLICKA HÄR för att se filmen på kotletten i rymden!

Rymdgodis

Jag skrev ju om ett bakverk i rymden (som ju inte ens var ett riktigt bakverk utan ett av lera) och nu hittade jag ett roligt klipp om godis i rymden, och inte vilket godis som helst utan Ahlgrens bilar! Eller Ahlgrens raketer om man ska vara korrekt. Och den som äter godiset är ingen mindre än Christer Fuglesang – en av mina förebilder och idoler!

Han är Sveriges förste och hittills ende astronaut, och i december 2006 blev han den förste svensken i rymden. Efter det har han varit i rymden ytterligare en gång, år 2009. Hur häftigt som helst om ni frågar mig! Och det är ju bara för roligt att han äter Ahlgrens i rymden!

Ett bakverk i rymden

bakverkJag har alltid drömt om att bli astronaut. Att få resa i rymden, kanske till månen, till en rymdstation eller bara upp och ner i en rymdraket, det har varit min önskan sedan jag var liten. Jag skulle också vilja forska om rymden här nere på jorden. Jag vill upptäcka saker, lära mig mer och vara en del av det spännande projektet att lösa rymdens gåtor.

Det finns ju mer och mindre seriösa projekt som handlar om rymden, och ett som kanske inte är så seriöst men som ändå är väldigt roligt och garanterat kan lära oss något är ett projekt där en grupp amatörforskare på Sicilien lyckades sända upp en bit cannoli, alltså ett bakverk, till nästan 30 000 meters höjd. Kameror registrerade bakverkets tur i stratosfären. Det var dock inget äkta bakverk utan ett av modellera så att det skulle klara av resan.

Det vore verkligen häftigt att sända upp ett riktigt bakverk i rymden och sedan äta det när det kommer tillbaka. Jag tror nog att det skulle gå med lite mer planering. Det behövs kanske lite mer än en plastpåse och en klämma att försluta med, men om man tillverkade någon slags tät förvaringsburk åt bakverket så skulle det säkert kunna komma ner igen i fullt ätbart skick.

Ett bakverk i rymden är som sagt ett projekt som kan ses som mindre seriöst om man jämför med de ”riktiga” rymdprojekt som finns, men jag tycker ändå att det är ett bra projekt. Det visar på människan nyfikenhet, och nyfikenheten är det viktigaste vi har när vi ska lösa rymdens gåtor. Vi måste fråga oss hur saker och ting fungerar, och vi måste vara genuint intresserade att ta reda på svaren. Det kan faktiskt vara så enkelt som att fråga sig om det går att skicka upp ett bakverk i rymden!